Finns inga frågetecken vad gäller svaret.
Det behöver inte ens finnas en anledning för att fika.

Barnsligt lycklig över vinsten.

Jag håller på att slå något slags fikarekord den här veckan.
Och det är ju inte ens jobbigt-i fikat ingår liksom en massa härliga människor oxå!
Måndag: Blåbärspaj X 2 (fm och emgäster)
Tisdag: Geishamuffins (vad gör man inte när man vunnit 2 kg Geishachoklad…)
Onsdag: Sockerbullar med vaniljkräm (gillar inte att baka bullar,men det regnade lite ute och de såg så goda ut)
Torsdag:Rabarber och jordgubbskaka med maräng (finns kvar om ngn missat att fika den här veckan?)
Och så var det visst en fredag,en lördag och en söndag kvar på den här veckan…
Jag tror dock att överdoseringen av socker satt sina spår,har haft en riktigt konstig dag som spårade ur framåt kvällen.
Skulle åka bort på kvällen och åkte iväg en kortis till affären (efter en emfika) för att handla-skulle baka och ta med.
På hemvägen stannar jag till  och köper ägg och tappar min mobiltfn när jag kliver ur bilen och tänker att jag tar upp den,men tydligen bara i tanken och inte i handlingen…
Inser efter ett tag hemma att jag inte vet var min mobil är(inte helt ovanligt).
Brukar fungera att ringa upp den från den fasta tfn,men just nu funkar inte den här hemma.
Tänker att jag kan låna vännens tfn,som precis dyker upp för vidare avfärd-samtidigt som grannen kommer nerhojtandes och säger att min mamma är i deras tfn-ngn har hittat min mobiltfn och tagit med sig den hem.
Upp till grannen och får ett nr att ringa.
In och kollar i datorn efter adress-finns inte till nr:et.
Åker,ringer upp från vännens tfn-ingen svarar.
Blir uppringda,men är då redan för långt bort-får en vägbeskrivning för att hämta upp den senare..
På vägen genom den lilla staden,ser vi ngt ligga MITT på vägen-vitt och svart.
En hund?,en katt?
En katt.
Bilar framför oss passerar.
GB och jag tittar på varandra,vänder bilen och stannar- tar bort den döda,nyss påkörda,långhåriga, stora svartvita katten från vägbanan.
Strax efter dundrar en stor buss förbi-den hade med all säkerhet gjort mos av katten.
Jag blir så FÖRBANNAD-och då har jag rikligt med TÅLAMOD i vanliga fall.
Hur kan man bara ignorera och låta någons familjemedlem ligga kvar påkörd mitt på gatan och inte ens veta om den fortfarande lever?
Det gav iaf mig en hejdundrandes huvudvärk och tyvärr ingen Johanna på topp trots det trevliga sällskapet och härliga sommarkvälllen.
Därtill lyckades jag slå mig själv på underläppen med min bärbara dator(hur gick det egentligen till?)
Resultat;rejäl fläskläpp.
Har beslutat att dra ner på sockret.
Nästa vecka.
Kanske.

Nya tag imorrn. 🙁
/