Efter en trekvarts strosande bland rasslande löv kändes huvudet lite mjukare.
Vart tar man vägen med liten svart fralla som gärna skuttar lös över stock och sten..
Jag menar nu när det är älgjakt.
Jo,till det närliggande naturreservatet.
Jag hoppas att man inte får skjuta älgar där!
Så fint så man nästan vill gråta en skvätt 😉

Tror faktiskt att Kärstin höll med.
Hon satte sig på hasorna när vi närmade oss bilen.
Annars dårå-jo här målas det allt 🙂