Det här är Zinna,min hittills enda egenägda häst.
Hon föddes 16 juni 2003 och togs bort 5 år ung den 11 september 2008.
Jag hade lånat ”magen” av en kompis sto,Zimona e.Maraton och betäckte henne med Leuthen I.
Ut kom alltså ett stoföl som såg ut som en ponny när hon var liten.

Hon blev heller inte stor,runt 155 cm i mankhöjd,men hon hade en riktigt krallig”quarterrumpa”och var mkt häst ändå.
Ett STO.
Otroligt envis och tjurskallig vissa dagar och då låg hon inte på charmtoppen direkt,men alla andra dagar kompenserade.

En gång stod vi 1 1/2 TIMME vid ett dike som hon vägrade hoppa över fast kärleken gick iväg på andra sidan.
Hon kröp ur tränset 2ggr-upp och hämta på vägen..men skam den som ger sig-det blev en storvinst till slut! (Ett minne för livet Ullis,eller hur?)
Jag red in henne själv,tömkörde och jobbade mkt från marken,hon var jättehäftig och följde mig lös som en hund.

Hoppade som en katt,det lilla vi hann med mellan alla skador.

Hon var en tuff häst som envisades med att stå halvvägs ner i diken och beta,(där var tydligen gräset som godast) och klättra som en bergsget bland stenar.
Sparkade i boxväggen om inte maten serverades tillräckligt fort till just henne.
Resultatet blev diverse blessyrer,elefantsvullna framknän efter pinnar flera ggr- en riktig otursmadame.
Efter ett broddtramp på våren gick det utför.
Farande till kliniken med utredningar,hopp och förtvivlan.
Första gången på kliniken var hon så taggad av adrenalin att dubbla doser lugnande knappt räckte och hon TRAVADE  i gången som aldrig förr.

Väl hemma kunde vi knappt få henne från stallet till hagen i flera dagar.
Hon hade ont,pålagringar och skulle inte klara påfrestningen med föl heller.
Med hennes tveksamma hållbarhet hade det inte varit rätt att henne som avelsto.
Hur gärna jag än skulle vilja haft en avkomma efter mitt fantastiska lilla sto!

Den 11 september togs hon bort,ett datum att minnas på många sätt.
Idag har jag hästpaus fortfarande,det kom liksom av sig.
Jag tycker att det är otroligt intressant och kul med avel och unghästutbildning och var på Vreta i LKP och tittade på 3-årstest i fredags.
Många fina hästar i 3 dagar i början av sin utb-allt kan hända.

Kan hända det blir ett avelssto i framtiden.
Tack all släkt och vänner som stöttade när det var som jobbigast.
Särskilt tack till Ullis,Mamma,Tesse,Gunbritt och Lasse!


Zinna och jag tar farväl i hagen sista morgonen.

Och nu kom tårarna-det här blev ett känslosamt inlägg.
Ni vet hur jobbigt beslutet är att ta bort sitt älskade djur.
Det ingår ju tråkigt nog när man väljer att vara djurägare.
Men djur ger så mkt glädje i övrigt!

KRAM